En grundlig analys av Egyptens Revolution

En banbrytande och historisk händelse har hänt under de 2 första månaderna i 2011.
En revolution i det mest befolkade och militärt starkaste arablandet har skett.
Ett land med en brutal diktator men med mycket goda och nära kontakter med väst och som har setts som ett skydd mot extremister i mellanöstern har kastats ut.
Vad betyder detta för freden i mellanöstern? Vad betyder detta för oss i västerlandet? Vad innebär detta för extremisterna?

Vi här på OmvärldsAnalys ska försöka bryta ner Revolutionen i
Orsak > Händelse > Konsekvens.

Orsak:
Den första och främsta orsaken är att Egypten var styrt med järnhand av Hosni Mubarak sedan förra presidenten Anwar Sadat hade mördats under en militärparad 1981.
Sen dess har Egypten haft undantagstillstånd som innebär ökade befogenheter för polis, rätt till censur av all media, förbud av demonstrationer (vilket i praktiken innebar att möte mellan mer än 4 personer offentligt splittrades) förbud för politiska partier som inte är direkt godkända av presidenten själv.

Undantagslagarna innebar att polis kunde gripa vem som helst  utan åta ochl utan tidsbegränsning, detta medförde att egyptisk polis och säkerhetstjänst spred skräck på gator och brukade gripa oskyldiga människor och ankalaga de för diverse brott för att sedan tvinga de att betala "mutor" för att bli fria.
Tiotusentals människor satt fängslade utan rättegång och många av de var politiska fångar. 

Egyptisk polis och säkerhetstjänst är även världskänd för sin tortyr genom wikileaks om Egypten och dokument från den stormade säkerhetsbyggnaden "egypt-leaks" (amndawla leaks).

Men det som utlöste revolutionen var två orsaker, den ena så tidigt som 6 Juni 2010. 

Khaled Said brutala död

Då en ung man Khaled Mohamed Saeed slogs ihjäl av polis på ett cybercafé, bilder på hans misshandlade kropp spred sig som en löpeld. Detta ledde till att Googles marknadschef i Mellanöstern och Nordafrika Wael Ghonim tillsammans med andra startade Facebook gruppen "We are all Khaled Said".


Den andra orsaken var den lyckade revolutionen i grannlandet Tunisien som hade lyckats slänga ut sin diktator Ben Ali, en analys av Tunisiens revolution kommer senare. Detta gjorde att en planerad mindre demonstration mot polisbrutalitet fick kraft och liv, ett liv som ingen kunde ha förutspått.


Dessa två orsaker var som sagt de utlösande faktorerna, men missnöjet riktade sig mot många saker, bla. fattigdom, polisbrutalitet, korruption och nepotism bidrog till att folket bestämde sig för att kasta ut diktatorn.

Oppositionen hade planerat en demonstration 25 Januari 2011 som är nationella polisdagen, för att protestera framför inrikesministeriet mot polisbrutalitet och återinförandet av minimilönen och ett slut på undantagslagarna.
Protesterna var olagliga men ändå stödde nästan alla oppositionella politiska partier protesterna, men även många nya ungdomsgrupper. En viktig figur som väst lyfter fram är Mohammed Al-Baradae som var chef för FNs atomorgan IAEA, men faktum är att han vägrade stödja protesterna på 25 Jan och sade 
" I would like to use the means available from within the system to effect change" för detta fick han betala ett högt pris under revolutionen som vi återkommer till.

Händelse
25 Januari 2011 började protesterna som planerat, demonstrationerna var fredliga, polis och säkerhetsstyrkor började försöka bryta upp protesterna med batonger, tårgas och vattenkanoner. Detta ledde till massiva protester på fredagen den veckan som hade kallats "vredens fredag",

Bedjande blir attackerade med vattenkanoner

Eftersom fredagar är muslimernas helgdag då människor samlas och ber i moskérna så gick miljontals människor efter fredagsbönen ut på gatorna i Egypten, polis och säkerhetstjänsterna försökte brutalt slå ner protesterna och bilder på vattenkanoner som sprutar på fredligt bedjande människor kablades ut i media. Denna fredag anlände dessutom Mohammed Al-Baradae till Egypten för att nu stödja protesterna.

Demonstranterna i Kairo ockuperade Tahrir Torget (Befrielse torget) i centrala Kairo, och bestämde sig för att ockupera det tills diktatorn avgick. Tahrir torget fick se flera hårda strider mellan demonstranter och både polis och hyrda upprorsmakare.
Enligt dokument hade Habib al-adly dåvarande inrikesminister skrivit på dokument som säger att polisen ska släppa ut fångar och bränna ner polisstationer för att skapa kaos och ge fångarna ultimatum att bli fria och slå ner och misshandla demonstranter eller skjutas inne i fängelset.

Korset och Koranen sida vid sida

Demonstranterna visade enorm samhörighet mellan klasser, åldersgrupper och religioner. De kristna demonstranterna skyddade med mänskliga kjedjor dem bedjande muslimerna och muslimerna skyddade de kristna under deras gudstjänster, Korsen hölls upp tillsammans med Koranen under flera tillfällen och dessa bilder sändes över hela världen. Flera av talarna betonade att Egypten är ett och att Islam och Kristendomen har levt i fred och sida vid sida i tusentals år i Egypten. 

2 Februari fick Tahrir torget se ett stormningsförsök med kameler och hästar, där hyrda upprorsmakare red rakt in i folkmassan och hårda strider utbröt. Den natten var protestanterna i Tahrir torget illa ute och höll på att förlora torget till civilklädda poliser och hyrda upprorsmakare. Kl 03:30 skedde en omvälvande händelse, medan Al-jazeera sänder live och visar molotov bomber slängas fram och tillbaka mellan demonstranter och upprorsmakare över ett staket, och upprorsmakarna rycker fram och har tillgång till bilar som kommer och går med vapen och färdiga bensinbomber och många som såg live, bla. jag trodde revolutionen var över, och Aljazeera började kalla det för "counter-revolution". Helt plötsligt kl 3:30 rivs staketet ner och ut stormar tusentals demonstranter rakt mot upprorsmakarna som skjuter skarpt in i de rusande ungdomarna och gubbarna. Många föll offer men demonstranterna jagade bort de betalda upprorsmakarna. De rusande demonstranterna visade sig vara ungdomar ur Muslimska Brödraskapet som hade sprungit ut från sina hem för att försvara de försvarslösa inne i Tahrir Torget mot svärmarna av brandbomberna och kulorna.
Denna händelse har konsekvenser vi nu ska diskutera.

Konsekvenser
Egypten har en befolkning på 80 miljoner människor och är en av arabvärldens starkaste länder. Ett talesätt för araber är, "Som Egypten går, går araberna". Egypten har varit en mycket stark allierad till Väst, så starkt allierad att landet är det näst största bidragstagaren av Amerikanskt bidrag (Israel är den största bidragstagaren av amerikanska pengar). Joseph Biden USAs vicepresident vägrade kalla Mubarak för diktator och Obama betonade vikten av vänskapsbanden mellan USA och regimen i Egypten.
Så vad händer nu när denna vänliga regim är borta?

Under revolutionen hörde man många säga att extrema muslimer och grupper skulle gripa makten i Egypten och att muslimska brödraskapet skulle skapa ett nytt Iran. Många av dessa anklagelser baseras på felaktig uppfattning av det muslimska brödraskapet och av propaganda utförd av stater och organisationer som fruktade för att regimen skulle falla. En av de stora aktörerna i området är Israel, som har ett fredsavtal med Egypten. Ett fredsavtal påskrivet av Mubaraks föregångare Sadat, men aldrig förankrat hos folket. Israel var väldigt oroat för att regimen skulle falla för att "Mubarak har upprätthållit freden i 30 år och Israel ser fredsavtalet som strategiskt viktigt och fruktar att en regim förändring kan sätta fredsavtalet i fara"/Källa 
Vi ser samma försiktighet och stöd till diktatorer i Libyen idag

Varför ser Israel att en brutal och diktatorisk regims fall som ett hot? Att demokrati införs i mellanöstern har fruktats av Israel innan Egyptens revolution som vi på Omvärldsanalys har skrivit om tidigare. Detta beror på att Israel ses som en ockupant utav folken i mellanöstern, en ockupant som stödjer deras diktatorer och därmed indirekt förtrycker dem. Egypten har även haft ett Gasavtal med Israel, där Israel har fått Egyptisk gas till priser långt under marknadsvärdet, pengarna fick folket aldrig del av utan gick rakt i fickan på regimen.
Enligt vår analys kommer Israel nu behöva göra en varaktig fred med sina grannar som är förankrad och accepterad av folket i Egypten och mellanöstern. Detta är en enorm chans för Israel att leva i fred med sina grannar, inte med diktatorer utan med ett fredligt folk som har bestämt sin egen framtid.

En annan konsekvens är att USA nu får hitta andra länder att skicka misstänkta terrorister för att sen torteras  och hålla hårda förbjudna förhör.

Vem kommer bestämma i det nya Egypten? Vår analys visar att det kommer ske en riktig förändring mot demokrati, detta för att folket i Egypten har visat enorm sammanhållning och upplysning, detta om inte andra länder lägger sig i och väljer ledare åt Egyptierna.
Skräckpropagandan om att Muslimska Brödraskapet ska införa en Iransk version i Egypten är inget annat än propaganda. Muslimska Brödraskapet har klart och tydligt sagt de stödjer ett demokratiskt Egypten och att de endast är en liten del av revolutionen och Egyptens politiska liv. Västs favorit kandidat Mohammed Al-barade höll tal på Tahrir Torget under revolutionen, han blev utbuad och gick av scenen, detta pågrund av att han ej stödde protesterna från början och för att han faktiskt är okänd i Egypten. Han har levt utomlands och arbetat för FN och därför väldigt känd i Väst, men folket i Egypten känner inte till han och de kände att han försökte rida på deras ansträngningar och framgångar.

För att sammanfatta analysen tror vi på Omvärldsanalys att Egyptiska revolutionen är början på ett demokratiskt mellanöstern som kommer visa vägen för en riktig, förankrad och hållbar fred med Israel som folken i mellanöstern kan acceptera. Men faror och fallgropar lurar runt hörnen och många länder slåss om inflytande och makt i landet, ena sidan Iran och andra USA och väst. Hur detta slutar kanske vi aldrig får veta under vår livstid, men vi här på omvärldsanalys lovar att följa detta åt er och rapportera allt som är av vikt för utveckligen och demokratiseringen av mellanöstern.

Egypten, mellanöstern, Revolution, Israel, USA, Demokrati, Islam

1 2 3 i